Hur räknar man ut BMI? (Formel & Exempel)

Den matematiska förklaringen

BMI (Body Mass Index) är ett mått som uppfanns av den belgiske matematikern Adolphe Quetelet på 1830-talet. Hans mål var inte att mäta fetma, utan att hitta "genomsnittsmänniskan". Formeln är bedrägligt enkel men matematiskt elegant eftersom den korrelerar vikt med kroppsyta.

Enheten för BMI är egentligen kg/m², men i dagligt tal utelämnar vi oftast enheten och säger bara siffran, till exempel "24".

Steg-för-steg Räkneexempel

Låt oss räkna ut BMI för Johan:

1. Omvandla längden till meter:
   182 cm = 1.82 m
2. Kvadrera längden (ta den gånger sig själv):
   1.82 × 1.82 = 3.3124
3. Dividera vikten med resultatet:
   85 ÷ 3.3124 ≈ 25.66

Varför "Längd i kvadrat"?

Många undrar varför man inte bara delar vikten med längden. Svaret ligger i geometri. Tänk dig en människa som en cylinder (förenklat). Om du gör en cylinder dubbelt så hög men behåller samma proportioner, blir den inte dubbelt så tung – den blir kuben av höjden tyngre.

Men människor växer inte proportionerligt i bredd när de växer på längden. Quetelet upptäckte att vikten hos vuxna ökar ungefär i takt med kvadraten på längden, inte kuben eller linjärt. Därför ger m² den bästa korrelationen mot kroppsfett oberoende av hur lång du är.

Nick Trefethens Nya Formel (BMI 2.0)

2013 föreslog matematikprofessorn Nick Trefethen vid Oxford University en uppdaterad formel. Han menade att den gamla formeln får korta personer att verka smalare än de är, och långa personer att verka tjockare.

Bara för kännedom (standardvården använder fortfarande den gamla), här är den nya formeln:

Obs: Vår kalkylator använder den officiella standardformeln (Quetelet) som används av sjukvården i Sverige och WHO.

Begränsningar i formeln

Matematik kan inte se skillnad på fett och muskler. En bodybuilder med 100 kg muskler kommer få samma BMI som en person med 100 kg fett, om de är lika långa. Därför ska BMI alltid ses som en screening, inte en diagnos.